Hur kan behovet av att få vara ifred såååå stort ibland när man samtidigt älskar sina nära å kära såååå mycket, jag blir inte klok. Dessa funderingar har trillat runt i mitt huvud ett tag. Känner ett lugn å en trygghet när jag är med mina barn å djur, vilken sagolik tur att jag har dem. De andra bitarna i mitt liv känns just nu som att jag finns för andra å presterar, för vem ?????
Jaa, säkert en livskris. 37 år, å för vad, vem å varför?? Tänker å hoppas att det går över å allt ska bli som förut igen, enkelt å smärtfritt!!
Ta hand om varandra där ute
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar